dancingalone

 

 

För sju månader bestämde jag mig för att sluta med det som varit den största delen i mitt liv så länge jag kan minnas, hästarna. Om någon då sagt till mig att sju månader senare skulle jag och Michelle hyrt den lilla mörkbruna hästen som efter tio dagar på sommarlovet 2011 promenerat in i mitt liv och promenerat in i mitt hjärta hade jag antagligen skrattat. Jag hyra häst? Hah, aldrig! Idag står den lilla mörkbruna hästen 10 minuter hemifrån mig och att ta hem honom är nog det bästa beslut jag tagit. Det är inte alltid en dans på rosor och superroligt, men det är precis som jag vill ha det. Inga krav, ingen prestationsångest utan det handlar bara om att ha roligt. Det är dom små sakerna, att kunna rida ut när jag vill, linda benen när jag vill, bestämma när han ska ha täcken och det är bara att sitta av och gå hem om det går dåligt. Friheten.

 

Nu har nästan halva tiden gått, och det har gått snabbare än jag någonsin kunnat ana. Och fytusan så roligt jag haft. Det är det bästa avslut på min tid som ryttare jag kan tänka mig. För om sex månader tackar jag för mig inom den här sporten. Hästarna har gett mig så himla mycket och varit en fantastisk del av min uppväxt, men för första gången kan jag se ett liv utan hästarna. Det kommer vara tomt, men jag kan se det framför mig och det har jag aldrig kunnat göra tidigare. Jag behövde och behöver den här tiden, att bara ha roligt. Det kommer inte vara sista gången jag sitter på hästryggen för all framtid, men den sista för ett bra tag. 

 

Det kommer bli en spännande erfarenhet att leva utan hästarna, men nu ska jag göra det mesta av tiden som i kvar och hoppas den går riktigt långsamt. För i juni väntar ett 'hejdå' som jag är långt ifrån redo att säga.