Bilden är tagen för lite mer än ett år sen och jag kan titta in i den där flickans ögon och känna allt som hon kände då. Jag kan känna allt som den flickan som var vilsen, hade hamnat fel och som tvivlade så på sig själv kände. Jag kan känna meningslösheten, magontet och tomheten som konstant fyllde henne. Och jag minns det som om det vore igår. Hur långa, mörka och ångestfyllda de sömnlösa nätterna var. Hur det var att vakna upp på morgonen och sakna en anledning att kliva upp. Hur det är att känna så mycket, men kunna uttrycka så lite.

Det senaste året har minst sagt varit en berg- och dalbana. En resa med så mycket känslor, tårar och framför allt motgångar. En resa som handlade om att hamna fel, att förlora all tro på sig själv och sedan pussla ihop livet igen. Att ensam möta det största hinder man kan möta i livet - sig själv. Det krävs så lite för att tron på sig själv ska hamna i botten och så mycket för att bygga upp den igen. Hur klyschigt det än låter så kommer det alltid ligga lite sanning i "Allt dåligt för med sig något gott." För ja, i de flesta fall gör det faktiskt det. 

 

Livet kommer aldrig handla om att vara perfekt, att dejta den perfekta killen och aldrig misslyckas. Det handlar inte om att vara stark och orka dra det tunga lasset. Man får misslyckas, man får ta fel väg och dejta fel kille och framför allt - man får bryta ihop, man får gråta. Livet får bli för mycket och man får säga ifrån. Det handlar inte om att ingen är perfekt, det handlar om att bli den bästa versionen av dig själv. För det spelar ingen roll var du är nu, och hur du mår nu. Du kommer alltid vara den perfekta versionen av dig själv.

 

Utan ångesten och de sömnlösa nätterna hade jag aldrig hamnat där jag är idag. Hade jag inte tvivlat på mig själv och nästan gett upp hade jag inte stått här idag. Livet kommer aldrig vara perfekt och man kommer antagligen aldrig uppnå hundraprocentig lycka. Du kommer alltid sträva efter något större, bättre. Och det är det som är så viktigt för vad skulle livet vara utan våra drömmar? Om vi slutar hoppas på att det finns något större, bättre att uppleva, vad skulle vi göra då?

 

Och nej, jag är inte helt tillfredställd med min livssituation idag. Det finns kvällar där jag bara ligger i min säng och gråter för att jag känner mig ful, otillräcklig och oälskad. Men de finns också de kvällar där jag sitter uppe med mina vänner och pratar strunt till ögonen går kors, skrattar tills magen krampar. Kvällar då jag känner mig som den lyckligaste flickan i världen. Det handlar om att våga må som man mår - både bra och dåligt. Det handlar om se lycka i de små sakerna, men också om att våga drömma. Våga drömma om att livet har mer att ge och att våga tro på stt man kan nå sina drömmar. Det handlar om att leva i nuet, att hålla blicken i samma riktning som dina drömmar. Men det handlar också om att våga snegla tillbaka på den där flickan som för ett år sen stod med ett äpple i handen och kisade mot solen. Hon som hade hamnat så fel, som var så vilsen. För livet handlar inte om att uppnå det perfekta, att uppnå lycka. Livet handlar om din resa.